Theodors teckningar och måleri är uppbyggda med hjälp av flera perspektiv, vinklar och plan – ofta med kosmiskt svindlande djup och kolsvarta himlar. Motiven i målningarna lockar in betraktaren med sitt massivt yviga och färgstarka formspråk. Betraktaren drivs in i hisnande scenerier där olika aktiviteter och angelägna röster kräver och trängs om uppmärksamheten. Ögat tvingas bokstavligen irra runt i teckningen eller målningen för att inhämta allt som pågår samtidigt. Studerar betraktaren bilderna närmare så blir en varse att det är en ganska ogin, krävande, komplicerad och svårmanövrerad värld med egna spelregler som Theodor skildrar. Allt synes här befinna sig i en uppskruvad atmosfär.

Theodor Forsbeck använde sig av sin tids symboler och det finns både humor, starka känsloyttringar och tydliga referenser till omvärlden, den egna tillvaron och konsten i hans bildkompositioner. Theodors bildvärld och konstnärliga metoder har berörings-punkter med konstnärer som Primus Mortimer Pettersson, Jean Dubuffet, C F Hill och Henry Darger, och mer nutida som Kjartan Slettemark, Dick Bengtsson och konstnärs-kollektivet Dearraindrop. Konstnärer som likt Theodor är sammankopplade med en ovanlig, outsinlig egen kreativitet och som samtidigt befinner sig lite vid sidan om

etablissemanget. Något som inte alltid var självvalt. Theodor hade tunga mörka perioder där han ifrågasatte sig själv och tillvaron, produktiviteten sjönk och han isolerade sig. För Theodor vars livsluft det var att befinna sig i ett skapande, blev dessa perioder outhärdliga.

Theodor valde ett ickehierarkiskt förhåll-ningssätt i sitt konstnärskap, där han hävdade alternativa konstnärliga metoder, byggde egna plattformar och nätverk. Theodor verkade parallellt med den hårt hierarkiska konstvärlden och skapade med sitt sätt att vara och agera som konstnär och människa en värld och en konst bortom hierarkier.